Så svårt att andas
ibland så känns det som om man får kämpa för varje andetag man tar,
det gör fysiskt ont i bröstet när man pressar ner luft.
Så har det varit hela dagen, en lång utdragen kamp för att inte drukna i panik ångest.
Va hos försäkrings kassan i dag, inte roligt som ni kan förstå,
Det verkar inte bättre än att jag kommer att bli utförsäkrad nästa år.
Vilket inte innebär att jag är frisk utan att jag kanske kommer att bli frisk någon gång i livet.
Den tillfälliga sjukersätningen är ju bortagen, vilket betyder att man måste kunna bevisa för
försäkringskassan att man aldrig i hela sitt liv kunna arbeta med något.
Vemvill fölora hoppet vid 30, jag hoppas alltid att jag kan bli bättre,
varför annars kämpa eller leva om man inte får ha hoppet om en bättre morgondag.
Som jag inte har någon a-kassa eller haft ett fast arbete då jag varit sjukskriven de senate 9 åren så kommer jag att få vända mig till socialen för ekonomisk hjälp, samma social som talade om för mig att en människa som jag får faktiskt skylla sig själv att man är sjuk och handikappad. Som om jag på något sätt har dragit på mig det med vilje.
Det är inte med någon störe tro på framtiden jag har och varför man slänger ut mäniskor som är sjuka så att dom ska hitta arbete, när det inte finns arbete till de som är friska förstår jag inte.
Just nu kan jag inte se ljuset i allt det mörka.