Ja det va ju nu en evighetsen jag skrev fast för mig så har bara tiden flygit fram.Men med all sö, skottning, djur, myndigheter och praktik så är det ju inte så svårt att få tiden att gå.
Men nu är jag här, kan ju inte säga att det har hänt något så där jätte kul . man strebar på. Men alla är friska i allafall.
Jag har dock börjat att studera mer om asperger, då jag inte har varit jätte insatt i det. Men som min bror har fått den diagnosen så känner jag att det är på tiden att försöka få mer förståelse och kundskap . Så jag kan hjälpa honom, för att han ska komma någonstans med hjälp av kommunen det har jag helt förkastat då dom om och om igen gör samma mistag och skappar samma problem hela tiden.
Ju mer man läser om asperger ju mer fatastiskt är det, tänk om man kunde a all den kraften och få riktat det mot något posetivt för min bror. Men först så måste han nog komma över tycka synd om mig stadiet. Som vad jag har förståt är väldigt vanligt hos manliga personer med Asperger att gå igenom runt 23-25 år.
Det är när dom uptäcker att dom aldrig kommer att få ett jobb så lätt, eller kunna ha en relation på samma sätt. Och troligen alltid vara rätt fattiga då inte många blir anstälda i dag, utan tvingas gå på bidrag. Så det är ju inte konstigt att dom blir depp.
Men jag hoppas att jag ska kunna få så mycket kundskap att jag ska kunna ändra mäniskorna runt honom att förstå honom. Han brukar säga att jag är med på möten som tolk då folk inte förstår sig på hans språk och han förstår inte deras. Och det är nog så. Men han kan så mycket om han bara får rätt möjligheter, stöd på rätt ställen.
Men nog om asperger för denna gången, just nu så vräker ännu mer snö ner, pust nu får man skotta igen. Har aldrig set så mycket snö, vi var en rätt fattig familj på pengar alltså =P så vi åkte aldrig till fjällen eller utomlands som barn. Kan inte ens stå på ett par skidor. Så samtidigt det är spänande och vakert så är man lite rädd då man hör hur tak rasar in av tyngden av snömassorna. Alla olycker, att något så vakert kan vara så farligt.
Nä nu får jag ha flundrat färdigt här inne ska gå och baka kärleksmums till min familj dom är rätt deppiga över mörkret, vintern och snön.
då får man försöka pssla om dom =)
Här är resepte jag använder i fall ni behöver pigga upp någon ![]()
Klassiska kärleksmums.
Tid: 1 timme, varav 30 minuters arbete
ca 15-30 st beroende på hur stora rutor man skär
Du behöver:
- 150 g smör eller margarin
- 2 ägg
- 3 dl strösocker
- 3 tsk bakpulver
- 2 tsk vaniljsocker
- 2 msk kakao
- 1 ½ dl mjölk
- 4 ½ dl vetemjöl
Glasyr:
- 50 g smör eller margarin
- 3 msk starkt kaffe (tips: blanda 3 msk vatten med 0.5-1 tsk nescafé)
- 1 msk kakao
- 2 tsk vaniljsocker
- 3 dl florsocker
Garnering:
- 1-2 dl kokosflingor
Gör så här:
Smält smöret/margarinet och låt svalna.
Vispa ägg och socker pösigt med elvisp.
Tillsätt bakpulver, vaniljsocker och kakao. Kakaon kan siktas om den är klumpig. Vispa snabbt ihop med elvisp.
Tillsätt sedan mjölk, vetemjöl och det smälta matfettet. Vispa försiktigt snabbt ihop till en jämn smet med elvisp på lägsta hastighet.
Bred ut smeten i en form ca 40 x 32 cm med minst 3 cm hög kant som du antingen smörjt med matfett och bröat med ströbröd eller kokosflingor eller också klätt hela formen med bakplåtspapper.
Grädda i nedre delen av ugnen i 225 grader i 10-15 minuter.
Gör glasyren. Smält smör eller margarin i en kastrull. Rör ner kaffe, kakao, vaniljsocker och florsocker till en jämn smet.
Bred glasyren över kakan medan glasyren fortfarande är varm. Strö över kokosflingor.
Låt stå och stelna. Skär kakan i fyrkantiga bitar.














Recent Comments